Kalkonen (Meleagris gallopavo) härstammar ursprungligen från Nordamerika. Den hör till samma släkte, phasanidae, som bl.a. fasanen, järpen, hönan och påfågeln. Tamkalkonen härstammar från vildkalkonen.
Det finns kalkoner i olika färger, allt från enfärgade till brokiga. De kalkoner som föds upp för köttproduktion i Finland är vita, men vildkalkonerna är oftast bruna.
I Finland har man fött upp kalkoner sedan 1950-talet.
Kalkonen är en sällskaplig och nyfiken fågel. I uppfödningshallen är de inte rädda för människorna, utan följer intresserat med vad skötaren gör och vart hon eller han går.
Honkalkonen kallas för kalkonhöna eller bara höna. Hanen kallas för kalkontupp eller bara tupp.
Kalkontuppen är större än hönan och har en stor, solfjäderformad stjärt. Hönan är mindre och smäckrare. Tuppens huvud är färggrannare än hönans. Huvudets färg varierar från blått till rött, beroende på tuppens humör. På näbben har tuppen en hudflik, ett långt hängande slöre (eng. snood). Dessutom har tuppen, till skillnad från hönan, skrynklig lös hud i veck på huvudet, som fortsätter som ett hängande strupslöre på halsen (eng. caruncle). Både tuppen och hönan har en halsflik av lös hud (eng. wattle) under hakan.
Tupparnas slören växer och utvecklas med åldern och blir också mer färggranna. På båda könen växer det ut ett svart ”skägg” på bröstet. Skägget växer sig större och blir mer framträdande på tupparna.
Ett långt hängande slöre på näbben (eng. snood).
Skrynklig lös hud på huvudet, som fortsätter som ett hängande slöre ner till halsen (eng. caruncle)
Under hakan ett ”skägg” som består av lös hud (eng. wattle).