På Alanko gård i Kurikka på södra Österbottens slättland föder Mari och Sami upp kalkoner på Maris hemgård. Generationsväxling gjordes år 2018 Mari minns exakt när deras första kycklingar kom till gården, det var den 4 december 2018. Mari och Sami är gårdens fjärde generation, tredje generationen, när gårdens skötsel tagits över av dottern och mågen. Kalkoner har fötts upp på gården sedan början av 70-talet.
Mari har sedan barnsben varit med och skött kalkonerna, för Sami var jordbruksbranschen inte lika bekant. Mari utbildade sig till sjukskötare och arbetade inom hemvården, och senare inom dagligvaruhandeln. Sami försörjde sig som VVS-montör. Det unga paret funderade över vad de skulle vilja arbeta med när de blev stora. I början jobbade Sami tillfälligt med jordbruket och skötte kalkonerna på Maris hemgård. Intresset för att arbeta med jordbruk ökade, och snart blev det aktuellt med generationsväxling. Mari och Samis önskemål var att Maris föräldrar Ritva och Asko Latvala skulle bo kvar på gården och kunna var till hjälp och ge råd om gårdens skötsel och skötseln av kalkonerna.
Mari och Sami beskriver sig själva som jordbruksföretagare. Vår huvudsakliga näring är kalkonuppfödning och vi vill utvecklas i branschen och investera i djurens välmående och gårdens utveckling. Att bara en bra uppfödare eller jordbrukare räcker ändå inte, man måste också behärska frågor som gäller företagande. Sami konstaterar att jordbruksbranschen är en omfattande bransch som kräver att man behärska stora helheter. Jag skulle gärna använda mer tid till att sköta och följa med kalkonerna, men gårdens andra arbeten kräver också insatser, fortsätter Sami. Mari och Sami har anställda som hjälp för gårdens arbeten, under de senaste åren har de byggt och reparerat mycket. De tar rollen som arbetsgivare på allvar och uppskattar sina anställdas insatser.
På åkrarna odlas vete och havre åt kalkonerna och en del spannmål säljs också. Sami är nöjd med sitt beslut att samarbeta och anlita entreprenadtjänster inom åkerbruket. Markbearbetningen och tröskningen görs mestadels själv, entreprenören sår och utför växtskyddsbehandlingar med gemensamma maskiner. Spannmålstorkningen gör man själv, och kan också torka små mängder åt utomstående. Målsättningen med samarbetet är att höja skördenivåerna och få sakkunskap av jordbrukarkolleger som är specialiserade på åkerbruk.
Kalkonerna sköter Mari och Sami i regel själva. Morgonrundan i uppfödningshallen och de rutinarbeten som ingår gör de tillsammans. Båda är överens om att det viktigaste inom kalkonuppfödningen är att ge fåglarna så goda förhållanden som möjligt. Ströbädden ska vara i skick och ventilationen ska fungera bra. Man har följaktligen investerat en del i ventilationen. Tekniken gör det lättare att hålla goda förhållanden i uppfödningshallen. Den kan ändå inte ersätta de observationer och den skötsel människan utför.
Man kan följa med många parametrar med hjälp av olika mätare, men genom att iaktta fåglarnas beteende får man veta mycket om deras befinnande och mående. Mari berättar att hon brukat lyssna på hur fåglarna låter och känna efter hurdan stämningen i flocken är då hon går in i fåglarnas utrymme. När flocken utstrålar välmående smittar det av sig till skötaren. Välmående och friska kalkoner växer bra. Sami följer med fåglarnas aktivitet och deras foder- och vattenförbrukning. En aktiv fågel rör sig, äter och dricker, och är intresserad av sin miljö och sin skötare. Ibland blir kalkonerna alltför närgångna och kommer och undersöker mina fingrar med näbben, skrattar Sami.
"Tekniken gör det lättare att hålla goda förhållanden i uppfödningshallen. Den kan ändå inte ersätta de observationer och den skötsel människan utför."
Det roligaste skedet av kalkonuppfödningen är när de nya kycklingarna kommer. En ny start är alltid en ny möjlighet. När allt går bra i början av uppfödningen bär det under hela uppfödningstiden. Det är viktig att förbereda sig inför ankomsten av kycklingarna i nya uppfödningspartiet. Under pausen reparerar och underhåller man anläggningarna - de utsätts för hårt slitage när de nyfikna kalkonerna vill undersöka allt med sin näbb. Hönshuset tvättas och desinficeras noggrant - det jobbet ansvarar Mari för, konstaterar Sami. Båda är överens om att uppfödningshallen ska börja värmas upp i god tid innan kycklingarna kommer, så att både konstruktionerna och golvet hinner blir varma. Allt ska vara klart när kycklingarna kommer så vi kan erbjuda dem en god miljö och hinner koncentrerar oss på att sköta fåglarna.
Sami och Mari betraktar sig själva som gröngölingar när det gäller kalkonuppfödning. Båda konstaterar ändå samstämmigt, att ögat för fåglarna hela tiden utvecklas och att man lärt sig mer och mer för varje flock man haft. Lyckligtvis finns Asko och Ritva nära, så vi kan diskutera med dem om det behövs. Svärföräldrarna har gett oss många goda tips och råd, som vi sedan omformar enligt våra egna uppfödningssätt och rutiner.
Sami och Asko brukar hålla en tankesmedja på soffan i vardagsrummet. Ibland kan diskussionerna om kalkonerna och gårdens utveckling fortsätta långt in på natten. Mari och Sami är glada över att den äldre generationen låter dem smöta gården på sitt eget sätt och bidrar med hjälp när man ber om det. Vi värderar dem högt, framhåller Sami.
Det biogasverk man tog i bruk i våras var en betydande investering som gör det möjligt för gården att bli självförsörjande med energi. Kalkongödeln matas in i bioreaktorer där gasen tas tillvara medan den resterande biomassan sprids som gödsel på åkrarna. Största delen av biogasen brönns i en gaspanna, som ger värme till kalkonhallarna. Resten av gasen omvandlas till el med hjälp av gasgeneratorer. Biogasen ersätter helt den tidigare oljeeldningen.
I framtidsplanerna ingår att fortsätta med att utveckla kalkonuppfödringen och rutinerna och fortlöpande satsa på att utveckla hela gården. ”Vi ställer upp mål för vårt uppfödningsresultat och följer med hur målen uppfylls”. Sami är en av medlemmarna i kalkonuppfödarnas utvecklingsgrupp, där han tillsammans med kolleger funderar på olika frågor som gäller kalkonuppfödning, lär av varandra och delar med sig av sina iakttagelser och rön till till alla uppfödare i gruppen. Man har fäst vikt vid riskkontrollen för hela gårdens del. Riskhantering och kontroll är en del av jordbruksföretagandet liksom beredskapen inför olika risker, som vid allt annat företagande.
Sami och Mari anser att livsmedelsproduktion är en lagsport. Alla som är med i livsmedelskedjan har sin egen roll, och samspelet är viktigt för att man ska nå sina gemensamma mål.
"Vi kalkonuppfödare är liten och sammansvetsad grupp i livsmedelskedjans början, med och producera säker och högklassig mat för finländarna."
Mari och Sami jobbar tillsammans på gården, men inte ofta på samma ställe. På fritiden vistas de gärna ute i naturen. Sami säger att det numera finns mindre tid för hobbyn, men är angelägen om att tillbringa gemensam tid med Mari. Mari sköter hemträdgården och grönsaksodlingarna och lägger in skörden, som familjen njuter av hela vintern. Körsång och handarbete är två andra fritidsintressen Mari har. Våra livsvärderingar är mycket lika, vi uppskattar naturen och allt den ger oss.
Hemma äter vi kalkonkött i många former. På frukostbordet finns alltid kalkonsnitsel, och Mari lagar ofta läcker kalkonsoppa. Favoritreceptet är kalkon-baconrullar med djävulssylt gjord på råvaror från egna trädgården som tilltugg. Julbordets huvudrätt är rökt kalkonfilé.