Harjula gård i Juva
Harjula gård är belägen i byn Maivala i Juva i södra Savolax. Gårdscentret ligger mitt i det vackra åslandskapet, i ett regionalt betydelsefullt landskapsområde. Vägen upp till gårdstunet slingrar sig längs en byväg som följer det kuperade landskapet naturligt. På gården bor husbonden Juhani Pesonen, hans hustru Mari och deras tre söner.
Jounu tog över skötseln av sin hemgård år 1994. Han har vuxit upp på gården och arbetat här sen ung. Föräldrarna hade mjölkkor. Jouni fortsatte en tid med mjölboskapen med hjälp av sina föräldrar. Det visade sig ändå att mjölkkorna krävde för mycket skötsel för en ensam person. Det gällde sig att besluta sig, utvidga besättningen och modernisera ladugården eller sluta med korna. Korna lämnade gården år 2000, men Jouni kände ändå att jordbruk och djurhållning är hans egen bransch.
Han var ung och djärv och vågade prova
I början av 2000-talet hade Järvi-Suomen portti börjat med kalkonproduktion. Kalkonuppfödning lät i Jounis öron som en intressant idé. Det fanns ett tiotal uppfödare i Juva, och ett tiotal till i grannkommunerna. Jouni åkte för att titta på kalkoner på en gård i närheten, där man nyligen börjat föda upp kalkoner, som en av de första inom Järvi-Suomen Portti. ”Jag var ung och djärv och vågade pröva på något nytt”. Östra Finland är traditionellt ett nötboskapsområde. Nog tyckte väl en del man var konstig när man började föda upp kalkoner, minns Jouni. Jordbrukets strukturomvandling hade just då börjat om kalkonuppfödarna vara egenligen bland de första i Juva. Därefter började nötkötts- och mjölkgårdarna utvidga, fortsätter han.
År 2002 började man bygga gårdens kalkonhall och de första kycklingarna togs emot redan vid årsslutet. År 2007 upphörde Järvi-Suomen Portti med sin kalkonproduktion. Såhär i efterhand tänkt var det bra, när man då lade ner kalkonproduktionen fick man mera tid över för barnen som då var små. Under en tid fick familjen sin huvudsakliga utkomst från skogen. Kontakten till fågeluppfödningen bibehölls också efter att Järvi-Suomis verksamhet upphört, eftersom gården under en del av året födde upp unghönor till värperier. Också den småskaliga dikoproduktionen och hustruns hästhobby har gett familjen omväxling i vardagen.
Ny början och utökad verksamhet
Familjen Pesonen återupptog kalkonuppfödningen år 2011, när man födde upp ett parti för Länsi-Kalkkuna till julsäsongen. Gården ingick avtal med Länsi-Kalkkuna om att föda upp kalkoner året om, och från och med december 2014 har den sedan funnits kalkoner på gården. En kort tid efter att man börjat föda upp kalkoner året om kom en uppfödningshall några kilometer bort till försäljning. Man funderade på att utvidga verksamheten. På Länsi-Kalkkuna uppmuntrade man idén och Pesonens beslöt lämna in ett köpanbud, minns Jouni om hur samarbetet med Länsi-Kalkkuna startade.
Observationen av djuren har stor betydelse för välmåendet
På Pesonens åkrar odlas vete och havre till kalkonfoder. Åkrarna har dikats och iståndsatts. Stenplockning är ett årligt jobb eftersom åkrarna i området är steniga. Spannmålen odlas med direktsådd. Skogsarbetena har lagts ut på entreprenad, när man inte själv hinner med allt. Kalkonskötseln är ett heltidsarbete och ett jobb som Pesonens trivs med.
En av de viktigaste bitarna är enligt Jouni att iaktta djuren. Jag har arbetat med djur i hela livet och jag tror att det är en fördel också i kalkonuppfödningen. Fullärd blir man ju aldrig, men det håller en å andra sidan alert. Varje flock är olika och också individerna i en flock kan vara olika. Förhållandena ska vara i ordning. Tekniken är till god hjälp för att bibehålla en god miljö, men är ändå bara ett hjälpmedel. Det är jag själv som vrider på de tekniska reglagen i en eller annan riktning.
Jag måste ha förmåga att iaktta kalkonerna och skapa goda förhållanden där djuren har det bra att leva och växa, funderar Jouni.
Underhåll av golven och ventilationen är viktiga delar av djurskötseln på Pesonens gård. Underlaget får varken vara för vått eller för torrt, och årstidsväxlingarna bör beaktas. Varje nytt uppfödningsparti är en ny möjlighet. När det jobbiga partibytet och rengöringen av hallarna är gjorda och kycklingarna tagits in i hallen kan Jouni pusta ut för en stund. När kalkonerna växer förändras också deras skötsel, underhållet av ströbädden genom tillsats av strö är ett stort och nästan dagligt arbete. Det går åt en hel del 30 kilos kutterspånsbalar under uppfödningen av ett parti. På senare tid har Jouni också märkt, att uppfödningshallens belysning inverkar på kalkonernas beteende. Rätt ljusintensitet och ljusfärg påverkar kalkonernas välmående. Kalkonerna ges också tillräckligt lång nattvila, de får sova i lugn och ro.
Livet har förändrats
Förr svingade man högaffeln med svetten lackande, nu fokuserar man på att iaktta fåglarna och kontrollera miljön. Vid uppfödningen ska man se till att justera förhållandena vid skötseln så att de motsvarar fåglarnas utvecklingsskede. Och visst lackar svetten ännu, åtminstone när man sköter kycklingarna som ska ha 37 grader varmt, skrattar Jouni.
Man har kvar kontakterna till tidigare kalkonuppfödare. Man samarbetar och diskuterar, särskilt med äggproducenter. Inte minst viktiga är de personer som hjälper till vid arbetstoppar - utan dem skulle uppfödningen inte rulla på. I grannskapet finns en annan av Länsi-Kalkkunas uppfödare som man samarbetar mera med, och som man diskuterar med om kalkonuppfödning och utbyter erfarenheter.
Årligt underhåll och byggande
Nästan varje år utförs underhåll och reparationer på Pesonens gård och i kalkonhallen, och ytterligare byggnader planeras. Det senaste nybygget är en tork och just nu håller man på att färdigställa ett skyddat utrymme för mottagning av kycklingarna. Avbytarsystemet fungerar, och ibland kan familjen till och med ha semester. Tvättningen efter uppfödningspartierna skötte Jouni tidigare själv, men idag sköts arbetet av en entreprenör. Svårast är det att få hjälp med pålastningen av kalkonerna. Lastningsarbetet kräver att man är van att arbeta och handskas med djur.
”Jag går in för alltid göra mitt bästa för kalkonerna och ge dem goda förhållanden att leva i.”
Jouni fölher med hur hans uppfödningsarbete lyckas och vill utvecklas själv och förbättra gården. Länsi-Kalkkuna gör uppföljningar av uppfödningsresultaten och Jouni följer intresserat med hur gården lyckas. Jag går in för alltid göra mitt bästa för kalkonerna och ge dem goda förhållanden att leva i. Jag tycker inte jag gör något speciellt, konstaterar Jouni anspråkslöst.
Uppfödning ett intressant arbete
Jouni önskar att parets söner ska fortsätta med arbetet. Men konstaterar också att var och en själv ska få besluta vad hon eller han vill göra. Arbetet är så stor del av livet att man måste tycka om sitt arbete för att orka med det. Kalkonuppfödning och jordbruk är ett jobb som jag gillar.
Hemma hos familjen Pesonen äter man gärna rökt kalkon. Jag är ingen matlagare, den biten får min hustru gärna sköta, men jag är bra på att äta, särskilt läcker kalkon, berättar Jouni.