Leppämäki gård i Vampula
På Leppämäki gård i Vampula möts vi av gårdens stora ljusa vallhundar. Hundarnas mäktiga skall önskar besökarna välkomna och talar om vem som vaktar på gården.
På Leppämäki gård i Vampula har man fött upp fjäderfä allt sedan 1920-talet. Karri Leppämäki som odlar gården idag är gårdens fjärde husbonde. I början var gårdens produktionsinriktning äggproduktion. När man började se sig om efter ett alternativ till höns kom man på idén att börja föda upp fjäderfä till slakt av grannen som bedrev kalkonuppfödning. De första kalkonerna som kom till gården 1992 placerades i den gamla hönshusbyggnaden. En ny kalkonhall uppfördes vid millennieskiftet.
Tolkar fåglarnas beteende
Det mest utmanande skedet i fåglarnas uppfödning är den första veckan efter att kycklingarna kommit från kläckeriet till gården. En extra utmaning för skötaren är värmen i hallen, som i början är ca 37 grader.
Efter det första skedet är den arbetsdrygaste fasen över. Då har man enligt Leppämäki tid att följa med och titta på fåglarna. ”Vi följer hela tiden med fåglarnas foder- och vattenförbrukning, och jämför med bland annat föregående flocks konsumtion. Vattenförbrukningen är ett bra tecken på tillståndet i flocken.”
Man kan också utläsa mycket av fåglarnas beteende i hallen. En normal kalkonflock kommer till sin skötare. Om fåglarna inte rör på sig är det något som är fel. ”Fåglarnas rörlighet berättar mycket om hur de mår.”
”Skötaren ser om allt är OK när han tar en överblick över fåglarna i hallen.” När man går omkring i hallen registrerar man hela tiden hur förhållanden är. Av lukten och fuktigheten kan man bland annat avläsa hur ventilationen fungerar.
Leppämäki säger att det är viktigt att ge kycklingarna tilläggsfoder på foderpapper. Det gör att de lättare lär sig äta. När pappret prasslar under fåglarnas fötter lockar det till sig de andra kycklingarna som också vill komma och äta.
Trots att det talas om fåglar som föds upp inomhus läggs grunderna till hygienen ute, säger Leppämäki. Han ser till att det är snyggt kring knutarna. Och extra viktigt är det att spannmålen lagras i slutna silor och att spannmålssilorna är i skick så att fåglar och gnagare hålls borta. På gården sköter katterna om att gnagarna hålls borta, och samtidigt minskar behovet av bekämpningsmedel.
Kalkongården nära foderfabriken
Gården ligger bara tre kilometer från foderfabriken, och Karri hämtar själv allt kalkonfoder med traktor direkt från fabriken, med en släpkärra han själv har byggt.
På gårdens åkrar odlas vete och havre, som ges som foder åt de egna fåglarna. Av det foder som kalkonerna äter är ungefär en tredjedel helsäd som odlats på de egna åkrarna, och resten har tillverkats av foderfabriken i grannskapet.
Ekonomicentrets byggnader värms upp av en egen värmecentral, som också ger värme åt spannmålstorken. Värmecentralens biopanna eldas med havreskal. Havreskalet hämtas från samma foderfabrik i närheten som kalkonernas foder. Havreskal uppkommer som biprodukt på foderfabriken vid skalningen av havre till råvara för broiler- och kalkonfoder.
Teknik underlättar vardagen
Karri berättar att kalkonuppfödningen har förändrats under årens gång, tidigare föddes bland annat kalkonhönorna och kalkontupparna upp tillsammans. Idag könssorteras hönorna och tupparna på kläckeriet, och kommer var för sig till gården. På Leppämäki föds kalkonhönorna upp i den ena uppfödningshallen och kalkontupparna i den andra.
Till familjen hör förutom Karri också hustrun Pia och två pojkar. Åt pojkarna har Karri inskärpt skolgångens betydelse. Det lönar sig att utbilda sig också i annat än jordbruk. Visst är en utbildning som stöder jordbruket också nyttig i praktiken. Leppämäki själv har en utbildning i metallbranschen.
Följaktligen har man satsat en del på teknik på gården. Karri bygger själv anläggningarna, och automatiken underlättar de dagliga rutinerna. ”Man måste följa med tekniken för att veta att den fungerar och att man kan lita på den”, säger Leppämäki.