Louhirantas gård i Kauhava
Teija och Kari Louhiranta bor i Kauhava, närmare bestämt i Alahärmä i byn Kuoppala. De föder upp ungkalkonhöns och odlar stärkelsepotatis.
Den första flocken kalkonunghöns kom till gården i maj 2003. Paret tvekade inte länge inför sitt beslut att börja med kalkonuppfödning. Tidigare hade de odlat matpotatis, men efterfrågan hade börjat minska. Drömmen var att också börja med husdjursproduktion på gården. Paret hörde sig för hos Atria om möjligheten att få börja föda upp fjäderfä för företaget. Det första svaret var nekande, men det dröjde inte länge innan de fick erbjudande om att börja föda upp unghönor av kalkon. Kalkonproduktionen i Finland var då mitt i en högkonjunktur, berättar Teija och Kari.
Paret tyckte att kalkonen verkade vara ett intressant djur, och det tycker de fortfarande. Efter det jakande beslutet gick det snabbt. När paret fått ritningarna till kalkonhallen i handen gick de direkt till myndigheterna för att ansöka om tillstånd. Kari berättar, att bläcket på ritningarna inte ens hunnit torka. När den första kalkonflocken kom till gården bestämde sig Teija och Kari samtidigt att byta odlingsform från matpotatis till stärkelsepotatis.
Från det första dygnet fram till värperiet
Louhirantas gård befinner sig i början av produktionskedjan för kalkoner och föder upp unghönor. Under unghönsperioden förbereder sig kalkonerna för en viktig uppgift, nämligen att producera avelsägg för ruvning. Uppfödningen av unghönor har en stor betydelse för hurdan avelskalkonernas produktion i värperiet kommer att bli. Uppfödningen av unghöns är en viktig och betydelsefull grund för den finländska produktionen av kalkonkött.
Paret Louhiranta sköter om kalkonunghönsen från det att de kommer till gården vid ett dygns ålder ända fram till 29 veckors ålder, varefter unghönorna är mogna att flyttas till värperiet. Teija och Kari satsar helhjärtat på sitt arbete med att föda upp unghönor. Båda tycker om djur, framför allt om kalkoner. Teija har märkt att kalkoner lär sig känna igen sina skötare, och följer med vad de gör i hallen, de kommer nära och är med i allt som görs.
En hållbar grund för uppfödningen
Skötseln under de första veckorna är mycket lika skötseln av fåglar som föds upp till slakt. De första veckorna hålls kycklingarna i ringar, där vatten och foder finns utlagt så att varje kyckling säkert hittar skålarna. Till Teijas rutiner hör att av transportlådornas papplock klippa ut foderbrickor åt kycklingarna. Pappen prasslar när man strö ut foder på brickan, och ljudet lockar kycklingarna att komma och äta. Liksom vid uppfödning av slaktkalkon är en god startuppfödning en god grund också för uppfödningen av unghöns. Till tre veckors ålder hålls tupparna och hönorna i samma utrymme. Därefter flyttas de till sina egna avdelningar, för att skötseln och miljön ska kunna ordnas med beaktande av tupparnas och hönornas olika behov. Målet vid uppfödningen av kalkonunghönor är att få en flock som växer enligt förädlarens rekommendationer och som är frisk och jämn, och som uppnår könsmognad vid rätt ålder och då är färdig att producera befruktade avelsägg.
Kalkonunghönorna kommer från England med flyg som dagsgamla kycklingar. För att säkerställa Finlands goda hälsostatus är unghönsgården i karantän de 12 första veckorna. Under karantäntiden kontrolleras fåglarnas hälsa genom provtagning. Kari och Teija säger båda, att den goda djurhälsan i Finland har uppnåtts genom långsiktigt arbete och satsningar på biosäkerheten. Till deras dagliga rutiner hör alla åtgärder som ingår i en god hygienpraxis.
Noggrann uppföljning av omgivningen
Paret Louhiranta säger att det är viktigt att följa med fåglarnas beteende. Genom att följa med hur fåglarna beter sig ser man om allt är bra. En livlig, aktiv och nyfiken kalkon är en frisk kalkon. Skötaren behöver ha ett gott öga för fåglarna, och tekniken är till god hjälp. Omgivningen i uppfödningshallen följs upp och regleras med hjälp av teknik, men det är också viktigt att skötarna använder sina sinnen. Omgivningen i kalkonhallen kan följas upp på distans, och eventuella larm kommer till mobilen. Kari säger att man följer bättre med förhållandena i hallen när informationen är lätt tillgänglig. Tekniken beaktar årstidernas växlingar och förändringar i vädret utomhus. Varje flock är också olika, så man behöver vara alert och hålla ögonen på fåglarna. Vid uppfödningen av unghöns har belysningen stor betydelse för att hönorna ska bli könsmogna vid rätt tid. Man följer också med deras viktutveckling med en automatisk våg, men också genom vägning manuellt.
I allt Teija och Kari gör beaktar de djurens välmående. De aktiva och livliga djuren har leksaker. De tycker också om att leka i kutterspånet som används som strö. De dagar man ströar hallen är kalkonernas baddag, och de tycker också om att krafsa i kutterspånen. Kalkonerna undersöker sin omgivning genom att picka på saker med näbben, och ibland går saker sönder. Slangen till vattenkoppan kan till exempel lossna, och den gillar de verkligen att picka på.
Kalkoner är roliga djur
Idag bor Teija och Kari på tu man hand. De har fyra söner som alla redan flugit ur boet. Om det behövs kommer pojkarna och hjälper till med arbetet på gården. Teija och Kari har aldrig ångrat att de började föda upp kalkoner, tvärtom. Vi har båda erfarenhet av att arbeta utanför gården, nu får vi jobba på egen gård och sköta djur, och vi är nöjda över vårt val. Det är roligt att gå till kalkonhallen varje dag, och kalkonerna får oss alltid på gott humör. Det tycker också det är viktigt att träffa andra kalkonuppfödare, och att ta del av informationen från hela kalkonkedjan. Vi lär oss hela tiden nya saker av andra uppfödare, och kan dela med oss av goda rutiner och utvecklas. Kalkonuppfödarna är ett trevligt gäng, och kamratstödet är viktigt för att vi alla ska utvecklas.
Kalkonrätter står ofta på bordet. Karis favorit är tärnad bröstfilé av kalkon i gräddsås, kryddad med svartpeppar och salt, som Teija lagar i ugn. Det är en rätt som han kunde äta varje dag, säger han. På sommaren är det grillad kalkon som gäller.