Från det första dygnet fram till värperiet

Louhirantas gård befinner sig i början av produktionskedjan för kalkoner och föder upp unghönor. Under unghönsperioden förbereder sig kalkonerna för en viktig uppgift, nämligen att producera avelsägg för ruvning. Uppfödningen av unghönor har en stor betydelse för hurdan avelskalkonernas produktion i värperiet kommer att bli. Uppfödningen av unghöns är en viktig och betydelsefull grund för den finländska produktionen av kalkonkött.

Paret Louhiranta sköter om kalkonunghönsen från det att de kommer till gården vid ett dygns ålder ända fram till 29 veckors ålder, varefter unghönorna är mogna att flyttas till värperiet. Teija och Kari satsar helhjärtat på sitt arbete med att föda upp unghönor. Båda tycker om djur, framför allt om kalkoner. Teija har märkt att kalkoner lär sig känna igen sina skötare, och följer med vad de gör i hallen, de kommer nära och är med i allt som görs.

Noggrann uppföljning av omgivningen

Paret Louhiranta säger att det är viktigt att följa med fåglarnas beteende. Genom att följa med hur fåglarna beter sig ser man om allt är bra. En livlig, aktiv och nyfiken kalkon är en frisk kalkon. Skötaren behöver ha ett gott öga för fåglarna, och tekniken är till god hjälp. Omgivningen i uppfödningshallen följs upp och regleras med hjälp av teknik, men det är också viktigt att skötarna använder sina sinnen. Omgivningen i kalkonhallen kan följas upp på distans, och eventuella larm kommer till mobilen. Kari säger att man följer bättre med förhållandena i hallen när informationen är lätt tillgänglig. Tekniken beaktar årstidernas växlingar och förändringar i vädret utomhus. Varje flock är också olika, så man behöver vara alert och hålla ögonen på fåglarna. Vid uppfödningen av unghöns har belysningen stor betydelse för att hönorna ska bli könsmogna vid rätt tid. Man följer också med deras viktutveckling med en automatisk våg, men också genom vägning manuellt.

I allt Teija och Kari gör beaktar de djurens välmående. De aktiva och livliga djuren har leksaker. De tycker också om att leka i kutterspånet som används som strö. De dagar man ströar hallen är kalkonernas baddag, och de tycker också om att krafsa i kutterspånen. Kalkonerna undersöker sin omgivning genom att picka på saker med näbben, och ibland går saker sönder. Slangen till vattenkoppan kan till exempel lossna, och den gillar de verkligen att picka på.

Kalkoner är roliga djur

Kalkoner är roliga djur

Idag bor Teija och Kari på tu man hand. De har fyra söner som alla redan flugit ur boet. Om det behövs kommer pojkarna och hjälper till med arbetet på gården. Teija och Kari har aldrig ångrat att de började föda upp kalkoner, tvärtom. Vi har båda erfarenhet av att arbeta utanför gården, nu får vi jobba på egen gård och sköta djur, och vi är nöjda över vårt val. Det är roligt att gå till kalkonhallen varje dag, och kalkonerna får oss alltid på gott humör. Det tycker också det är viktigt att träffa andra kalkonuppfödare, och att ta del av informationen från hela kalkonkedjan. Vi lär oss hela tiden nya saker av andra uppfödare, och kan dela med oss av goda rutiner och utvecklas. Kalkonuppfödarna är ett trevligt gäng, och kamratstödet är viktigt för att vi alla ska utvecklas.

Kalkonrätter står ofta på bordet. Karis favorit är tärnad bröstfilé av kalkon i gräddsås, kryddad med svartpeppar och salt, som Teija lagar i ugn. Det är en rätt som han kunde äta varje dag, säger han. På sommaren är det grillad kalkon som gäller.