Kalkoner, potatis och skog

Daniel odlar vete och havre till kalkonerna. På Lövbacka gård odlas dessutom potatis på omkring 50 hektar åkermark. Avsättning för potatisen finns alldeles i grannskapet, köparen är Jeppo Potatis som ägs av jordbrukare. Daniel är en av Jeppo Potatis Ab:s kontraktsodlare, och han är också medlem i företagets styrelse. Gårdens potatisodling tog sin början redan på 1950-talet, och Daniel berättar att potatisodlingen gått i arv till honom. Gårdens tredje viktiga näringsgren är skogsbruk. Skogsarbetet är aktuellt vintertid.

I egenskap av husbonde har Daniel huvudansvaret för gårdens alla produktionsinriktningar. Han har en utomstående arbetstagare som deltar i alla arbeten på gården. På höstarna behövs dessutom säsongsarbetare. Och så är Daniels far till stor hjälp. Utan hans insats skulle det vara nästan omöjligt att ta ledigt flera dagar i sträck, konstaterar Daniel. Potatis- och spannmålsodling liksom skogsbruk passar alla riktigt bra ihop med kalkonuppfödningen. Komposterad kalkongödsel lämpar sig utmärkt som gödsel i potatisodlingen. Kalkonhallen värms upp med flis från den egna skogen, och det strö som används till kalkonerna skaffas i den egna byn.

Kalkonerna alltid i första hand

Kalkonerna alltid i första hand

Ända sedan barnsben har Daniel varit med i arbetena på gården, men att ta över gården i riktigt så här unga år var inte tanken. Han utbildade sig till ingenjör, och planen var att han skulle arbeta i någon utomståendes tjänst i några år och sedan överta gården lite senare. Nu är Daniel riktigt nöjd med att han blev husbonde redan vid 25 års ålder. Han säger också att de tidigare studierna kommer till nytta i jordbruksföretagarens vardag.

Elmontörskunnande behövs ofta när de nyfikna kalkonerna till exempel hackat sönder givarna till utfodringsanordningarna. Daniel har en ingenjörsexamen i produktionsekonomi. Själv beskriver han att han just nu utför ingenjörsarbete på exakt rätt ställe, på gräsrotsnivån och i syfte att utveckla den egna gården. Jag gillar att vara min egen chef, säger Daniel. Som företagare har jag stort ansvar, men i andra vågskålen ligger friheten, fortsätter han. Han får själv planera arbetsordningen för dagen. Och kalkonerna kommer alltid i första hand. De är levande djur, maskinarbetena kan vänta.

Kalkonskötsel kräver öga för fåglarna

Kalkonskötsel kräver öga för fåglarna

När man har hand om kalkoner måste man kunna ge akt på hur fåglarna beter sig, men man måste dessutom kunna tolka mätbara faktorer. Foder- och vattenförbrukningen berättar mycket. Till det som man behöver iaktta hör också att man lyssnar till ljudet från fåglarna och att man med sina sinnen lägger märke till vilken kvalitet luften i uppfödningshallen har. Daniel tycker att teknik är till god hjälp i arbetet med kalkonerna, men en skötare behövs alltid. Med hjälp av tekniken kan man justera förhållandena i hallen och ställa in larmgränser. Ändå är skötaren den som i praktiken justerar förhållandena, fastställer larmgränserna och iakttar fåglarnas beteende.

Daniel har insett att ingen flock är den andra lik, och därför försöker han anpassa skötselåtgärderna efter det som fåglarna ”berättar”. Relativt snabbt efter att kycklingarna har anlänt märker man hur de anpassar sig till sin nya omgivning och om allt är i sin ordning. Kalkonkycklingarnas första levnadsvecka är en viktig tid. I samma andetag konstaterar Daniel ändå, att hela uppfödningstiden är viktig. Kalkonerna har olika behov i olika åldrar. Jag brukar jämföra kycklingarna med nyfödda barn, medan större fåglar redan är som tonåringar – och behoven ändras snabbt i kalkonernas liv.

Gården har nu haft kalkoner i 20 år, de senaste fem åren har det skett i Daniels regi. Erfarenheter är till nytta, men hela tiden lär jag mig också nya saker. Det är kryddan i det här arbetet. Efter varje flock har jag lärt mig något nytt om kalkonerna.