Gården Ritola i Jalasjärvi
Gården Ritola är belägen i Jalasjärvi i södra Österbotten. mitt på ett stor öppen åker. Här bor Anne-Mari och Vesa med sin dotter Ella. På gården finns ett stall och förstås en kalkonhall, på åkern intill finns en stor hästhage. Gästerna välkomnas av den glatt svansviftande labradoren Uuno. Gårdens huvudinriktning är produktion av kalkonägg. Här hålls kalkonhönor som värmer ägg som skickas till kläckeriet för att kläckas. Dunungarna som så småningom kläcks föds upp till kött. På åkrarna odlas korn och havre åt granngårdens grisar. På vintrarna arbetar Vesa i sin egen skog.
Atria hade behov av en gård som kunde producera kalkonägg, och i oktober 1999 ombads paret Ritola att gå med i kedjan. Vesa arbetade inom transportbranschen och Anne-Mari inom vården. Då bodde vi i Kauhava. Vi fick fem dagar att tänka över, om vi skulle gå med - vi gjorde det och har inte ångrat vårt beslut, Byggarbetena inleddes påsten 2000 och de första värpande kalkonerna kom till gården 20.7.2000. I år firar vi jubileum. Helt nyligen tänkte vi på hur det var då. Det skedde ganska stora förändringar i vårt liv. Vi flyttade till Jalasjärvi, började som jordbruksföretagare och byggde en kalkonhall. Man är kanske modigare när man är ung, konstaterar Vesa. Vesa anser det vara en positiv utveckling att de stora kötthusen för nästan femton år sen slog ihop sin primärproduktion av kalkonkött.
Livslångt lärande
Karriären som värperihållare började med en snabbkurs i England. Vi gick i lära hos en lokal värperiproducent i tre dagar, sen skulle vi kunna själva - nåja, kanske inte riktigt så. På den tiden fanns i Kauhava paret Sippola som länge haft kalkonvärperi, och de hjälpte med råd och dåd om det knep. Båda uppskattar också mycket Länsi-Kalkkunas andra producenter. De hjälper alltid när det behövs. Något vi också tycker är viktigt är moderkedjans och producenternas gemensamma träffar, där man delar erfarenheter och tips. Man lär sig och varandra tillsammans.
Man har också regelbundet tillgång till stöd från avelns representant. Själåv måste man ändå tillämpa anvisningarna och råden till Finlands förhållanden, och framför allt för att de ska passa gårdens egen praxis. Vi har arbetat med det här i tjugo år. Vi lär oss alltid något nytt, man blir aldrig fullärd, och det gäller alla andra yrken också. Båda anser att ständigt lärande och utveckling är något positivt. Man kan utmana sig själv och man hålls alert.
I sin ungdom kunde Ann-Mari inte ens föreställa sig att hon en dag skulle vara jordbruksföretagare. Hon älskade djur och var en riktig hästflicka, men hon har ingen jordbruksbakgrund. När hon mötte Vesa som på den tiden arbetade inom transportbranschen ledde ändå vägen till ett gemensamt jordbruksföretag på Vesas hemställe. Anne-Mari hade jobb som sjukskötare i Seinäjoki, och hade dessutom hunnit utbilda sig till socionom. Ännu en tid efter att kalkonerna anlänt tillgården gjorde Anne-Mari inhoppsjobb som sjukskötare. Det låter kanske som en kliché, men man ska aldrig säga aldrig, då kan många chanser gå en förbi, konstaterar Anne-Mari. I följande livsskede gick Anne-Mari ut och skötte kalkonerna medan Ella sov sin middagssömn i vagnen utan för hallfönstret. Lyckligtvis hade flickan sömnens gåva, och middagslurarna blev upp till fyra timmar långa.
Trevligt arbete som räcker till
Varken husmor eller husfar lider av brist på sysselsättning, arbetsdagarna fylls med många slags arbeten på gården. Dessutom har Anne-Mari många olika förtroendeuppdrag, i allt från hästavelsföreningen till ungdomskören. De håller henne fullt sysselsatt, och en del av uppdragen har hon redan frånsagt sig. Anne-Mari är aktiv i byaföreningen, och hon har också varit aktiv i producentföreningen för unga. Fritiden ägnas idag mest åt djuren. Hästhobbyn med både rid- och travhästar är Anne-Maris och dottern Ellas gemensamma hobby. En del av fritiden går till att ansvara för den närliggande hästmanegen, och ibland hjälper också Vesa till med underhållsarbeten. Familjen har haft hundar i många år, i deras nyaste hobby medverkar unga labradoren Uuno. De har skolat den för fältprov för labradorer, introducerat den till spårning och lärt den nosarbete. Med det är framför allt de gemensamma skogsturerna som ger den bästa fysiska och psykiska avkopplingen från arbetet, konstaterar Anne-Mari och Vesa samstämmigt.
För familjen Ritola är det viktigt att vara självförsörjande med mat. Vi bör själva värdera vår insats för matproduktionen och respektera djuren och naturen. Vi ska tänka på verksamheten på vår egen gård, men också se på verksamheten ur ett vidare perspektiv som gäller hela jordklotet. Familjen Ritola vill värna den traditionella landsbygdskulturen. Man producerar mat, njuter av det som åkrarna ger och lever med fötterna djupt rotade i marken. Framför allt uppskattar vi det som djuren och naturen ger, både i form av föda och näring. Dottern Ella, som för en tid sen uppnådde myndig ålder, konstaterar, att det är underbart att ha fått växa upp på landet. Det är nog roligt att besöka staden, men ännu skönare är det att få komma hem till landsbygdens ro, där det finns plats att andas och vara.
Det här är ett arbete man inte kan göra utan kärlek till djuren
Anne-Mari och Vesa bär huvudansvaret för sin gård, men ger sina långvariga anställda ett stort tack. Ibland kan arbetet också vara tungt’. Vi odlar en litet speciell humor här i kalkonhallen, skrattar Anne-Mari. Vi tänker alltid först på vad kalkonen behöver, inte vad den producerar. Varje flock är olika och man börjar sin gemensamma vandring med att bekanta sig med varandra. Djur känner instinktivt på sig hur skötaren känner sig och reagerar på känslorna. Kalkonerna är långt ifrån dumma, tvärtom är de både intelligenta och nyfikna. De vill bekanta sig med sin omgivning, sina artfränder och skötarna. Kalkonerna måste må bra för att producera bra.
Anne-Mari och Vesa gillar att avnjuta sina måltider tillsammans med familj eller vänner. Som motvikt till dagens hektiska liv önskar de att vi alla skulle varva ner ibland. Anne-Mari har lärt sig att ta det lugnt med åren, och det beror delvis på Vesa. Han har lärt mig att stanna upp och njuta av stunden, man behöver inte alltid vara på väg någonstans. Familjen lagar och avnjuter ofta måltider tillagade av kalkonkött med olika goda tillbehör.